Hejsan

Jag kommer börja blogga igen men tänker inte lova något att jag ska hålla på en längre tid för ni vet ju hur de brukar bli.. Jag är aktiv ett tag och sen tröttnar jag totalt och så dör bloggen bara ut.
Men just nu känner jag mig i alla fall väldigt tagggad på att berätta om allt som hänt.

Hoppas att ni mår bra!
Love

Godnatt

Ojdå vad tiden sprang iväg... Blir lätt så när man nätshoppar.
Imorgon ska jag knäcka ryggen på hälsocafet i Skövde hos en kiropraktor, kommer säkert bli skönt då ryggen går sönder på mig. Efter de ska Oliver följa med mig på volontärsarbetet så han kan leka med alla barnen, kommer bli så roligt att ta med honom! Jag tar helg från pressbyrån i morgon till onsdag kväll så man får passa på att göra annat. 
 
Sov gott!
 
 
Love

Tankeställare.

Engelsmannen Scott nådde sydpolen 18 januari 1912, en månad efter norrmannen Amundsen. På hemvägen skadades en av hans fyra kamrater. Skulle han tas med av de övriga eller lämnas kvar? Att ta med den skadade kamraten innebar en stark ökad risk för att hela gruppen skulle duka under. Scott beslöt att ta med den skadade. Resultatet blev att alla fem dog i slutet av Mars, bara 18 kilometer från en stor proviantdepå.
 
Handlade han rätt eller fel? Det är svårt att diskutera kring speciellt om man inte har ett filosofiskt tänkande. Om man utgår från hur konsekvenserna blev så var det fel val han gjorde. Men tänker man på moralen och lutar sig tillbaka på principen " man lämnar aldrig en skadad kamrat" så gjorde han rätt. 
 
Jag skulle aldrig lämna någon ensam för att vara egoistisk och överleva själv. En för alla alla för en!

Nov. 24, 2012

Hejsan. Har haft fullt upp ett par dagar så jag har inte prioriterat att blogga. Har bland annat varit på Ikea,möblerat om i olivers rum och han har fått en ny säng. Igår jobbade jag till 24.00 och efter de så kom Pontus och Lis och hämtade mig så blev att åka hem för att fräscha till sig och sen gick vi till stan och tog ett glas vin på La vida. Oliver sov hos Pontus syster, mamma och pappa och igår på dagen var oliver med dem och bakade pepparkakor och gjorde grynkorv. :). Ikväll blir det jobb igen men innan dess ska jag och älskling ha en bra dag som börjar med att sola.

Love.

Lust och ännu mera lust!!

Lust är ett vackert ord. De får mig att tänka på lycka och njutning som är värt att sträva efter. Jag tror inte på filosofin om att man kan känna lycka och njutning hela tiden heller inte lust. För om man ska leva efter Epikuros filosofi så ska man ju ständigt känna små gnuttor av lust och tillslut känns de ju behagligt hela tiden och alltså känner man aldrig något speciellt. Lyckorus som bara bubblar genom kroppen kan man njuta länge av och även när ruset försvunnit så kan man tänka tillbaka på händelsen och återfå sina lustkänslor. Det är inte girigt att vilja känna mer och mer lust utan jag tror att de hör till naturen. Att aldrig bli nöjd är väl inte positivt i alla sammanhang men att vara en lustjägare kan ju vara en njutning i sig, känslan av att få kämpa lite och fundera på vart man ska i livet och vart man är på väg. Olust är positiv i viss mån, att vara olycklig är en lärdom som gör att man kan hantera negativa händelser bättre och kunna förutspå när något dåligt är på väg. Olust och lust går hand i hand enligt min filosofi. Du kan inte känna de ena utan att du känt de andra men såklart ska man sträva efter att må så bra som möjligt hela tiden och inte tvärtom.

 

Lust till att älska med sin partner är positiv, det vore ju synd om man inte ville göra de med någon man älskar. När man känner sexuell lust och frigör den så blir du en gladare människa. Mer orgasmer är mer njutning och alltså mer lycka, dessutom är all beröring (som kramar) med andra människor god speciellt när de är med någon du älskar. De klart att man skulle överleva utan samlag men de vore ju tråkigt att gå miste om det. Samlag är visserligen bara nödvändigt när man ska föröka sig men människan är ju trots allt gjord på det sättet att vi kan njuta av samlag och få lust till de så fel bör de inte vara.

 

 

De som känner lust till att våldta och ta sex med barn eller djur är däremot inte okej även om de känner lust till det. Det ska vara på bådas villkor annars är det fruktansvärt egoistisk. Man måste ha sunt förnuft och hålla sig till lagar och oskrivna regler när de är andra människor med i bilden. Man måste ta hänsyn till allas lust och olust i sammanhanget. Tillbaka till de att de bara är nödvändigt att ha samlag under förökning leder mig till tankar som lust till förökning. Många känner lust till att skaffa barn och känner av mamma och pappa-känslor redan innan barn ens är påtänkt. Man känner lust till att skaffa en familj, få sina gener i generationer. Barn, barnbarn och en hel skara av kärlek som kommer och besöker en när man är gammal. Allas rätt till barn är något som idag säkert är en självklarhet eftersom de är så. Men själv tycker jag att man måste tänka på konsekvenserna av att alla människor kan skaffa barn och sträva efter sin lust. Jag tycker att man ska skaffa barn för att man tror att man kan uppfostra dem till bra människor och ge dem all kärlek man har, inte för sin egen lust, för sin egen vinning eller för att få någon typ av bekräftelse på att man är en god människa. Jag tycker att människor som redan innan barn är inkompetenta med att ta hand om sig själva inte borde få skaffa barn förens de har blivit så pass bra att man kan säga att barnen kommer få en ärlig chans till en bra uppväxt där. Lusten till barn borde inte få avgöra att drogmissbrukare, alkoholister och psykopater får skaffa barn.

 

Det man ska sträva efter i livet är självklart livslust. Det är en förutsättning att vilja leva för att man ska vara lycklig. Alla föds med instinkter bland annat överlevnadsinstinkt. Detta är lika för både människor och djur men med åren så försvinner denna instinkt mer och mer för människan jämfört med hos djuren. Barn påverkas av vuxnas beteende och även väldigt små barn kan känna av oro, rädsla och stress. Självklart påverkar barnets personlighet av detta och kan göra att barnen blir oroliga. Det är många människor som någon gång under livets gång når depressioner och som helt tappat livslusten och då måste de jobba på att återfinna lusten till att leva. Leva ett gott liv och vara bra förebilder för ens barn om man har några. Lust till att vilja vara en god förälder är något att sträva efter. Då kommer i sin tur barnen göra likadant en vacker dag när de får barn och så kommer de rulla på i generationer.

 

Love.

Snark, knuff och psykbryt

Jag var bara på jobbet någon timme i morse innan jag åkte hem och la mig i sängen igen brevid Pontus. Jag var så trött men så fort jag höll på att somna så snarkade han till    ---_---    ungefär 10 halvdanna insomningar senare så fick jag psykbryt och Pontus la sig på soffan. Vilket jag nu i efterhand är så tacksam för men jag får ju också dåligt samvete.. han sov ju så gott och sen kom jag och började knuffas och tjata om att han skulle hålla käften.
 
Det är verkligen underbart att sova med honom så länge jag hinner somna först, såklart. Annars är det en besvärlig och irriterande sista stund på dagen. Förhoppningsvis är de slut på sömnlösa nätter för bådas del då vi ska åka och köpa snarkplåster. Fungerar inte de så tänker jag gå en slags självhjälpande snarkterapi med mig själv. Det går alltid att förändra sig själv och sin personlighet så deklart att jag kan få mig att kunna somna trots hans snarkningar, om ett tag kanske jag till och med förknippar hans snark med trygghet ;) 
 
Dagen kommer bestå av lugn och ro, underbart! Jag bara älskar när man ibland kan gå igenom en hel dag utan att ställa några krav på sig själv eller på sin omgivning. Därför jag hatar att planera in när jag ska träffa någon, för just den dagen som man ska ses enligt planerna så kanske man inte alls känner för att göra de längre. Mycket bättre att ta de som de kommer och göra de man känner för dagen då slipper man också såra någon genom att behöva ringa och säga att man inte känner för det idag. Den andra personen kanske kände jätte mycket för de.
 
Love.

Godmorgon

Dags att gå till jobbet. Ska dock inte jobba så länge idag på grund utav ryggen så det blir att lägga sig om en stund igen. Ha en fin dag!

Love.

Orka läsa allt detta? JA!

Varför ens bli förvånad när någon man "känner" visar sig vara pedofil när man ändå vet om att man inte kan lära känna någon annan till 100 procent. Man borde vara redo för de mesta? Men förvånad blir jag, liksom du... Chockad och besvärad, illamående och rent utsagt jävligt förbannad.
 
Vi har öppna och dolda områden för att hålla kontroll. Vi ska själva kunna bestämma hur fort vi vill öppna oss och hur fort någon ska komma nära inpå. Vi kan påverka nya relationer genom att berätta och visa känslor och vanor i lagom takt så vi inte skrämmer iväg den nya bekanta. Jag vet själv att när någon öppnar sig för mig alldeles för fort så backar jag. Jag känner då att denna nya bekanta inte är speciellt pålitlig som berättar om allt för mig, som de knappt känner. Jag tänker att om hon gör de för mig så gör hon säkert de för alla andra också och det känns väldigt ostabilt och påträngande. Som hon är i stort behov av uppmärksamhet och tröst. Jag har lärt genom livets gång att lika barn leker bäst, jag har ingen större lust att lägga energi på en person jag knappt vet förnamnet på. Det finns dock undantag i dessa situationer, om jag tror att personen öppnar sig för mig på grund utav att hon litar på mig och verkligen vill ha en relation med mig inte bara för igen vinning. Då kan jag ge henne en chans liksom hon har gav mig en chans. Jag har lätt för att känna av personer och kan ibland bestämma mig lite väl fort om jag gillar eller ogillar de.
Jag tycker alltså att de generellt är mycket bättre att man som sagt lägger fram sina öppna och dolda egenskaper långsamt, folk borde lära sig att tygla sig en aning för de flesta öppnar sig för fort. Jag menar inte att man ska bli stel på grund av detta utan att man istället ska börja lära känna varandra med tiden utan att stressa på relationen för att vinna så mycket som möjligt på den så fort som möjligt. Det tar tid att lära känna en annan person, om man ens gör de. Man känner inte ens sig själv till 100 så det borde teoretiskt sätt vara omöjligt att lära känna någon annan. Bara delar av den.  Det skrämmer mig. Tanken av att inte känna sig själv utifrån och in är obehaglig men väldigt logisk. Jag har levt i 8131 dagar men jag har inte samma personlighet, tankar, åsikter eller känslor idag som jag hade dag 1, 3000 eller 7500e dagen. Samhället har påverkat mig, klassen jag hamnade i på högstadiet och pojkvännerna jag haft. Mina vänner påverkar mig, förebilderna, mina misslyckanden och framgångar. Allt som hänt mig i livet har påverkat mig till stor eller liten del och på grund av detta så förändras min personlighet med tiden beroende på hur mycket jag upplever. Personer som aldrig går utanför dörren förändras inte lika snabbt. Under tiden man utvecklas och formas så läggs minnen på plats. Vissa händelser har man förträngt för att må så bra som möjligt efter en situation. De dolda och okända minnerna. Även då man/jag ibland försöker minnas så är det som en mur är runt om minnet och det går inte att komma in utan en nyckel. Det är som att jag är en parasit eller ett virus som försöker komma åt den viktiga informationen som hålls i försvar och ju närmare jag kommer muren ju mer ångest och smärta kommer och jag tvingas att ge upp försöket att komma in. Nyckeln kan komma när man minst anar de, som en uppenbarelse i en annan situation som är svår. Kanske kommer den pågrund av att den nuvarande situationes  känslor påminner om de du kände i den tidigare situationen. Minnet känner av detta och du kan då minnas de du trodde var glömt. Med denna ”hemliga” information i dina ”händer” så kan du agera helt annorlunda i nuet. Du kan känna styrka du aldrig känt förut, du kan känna hoppet som du trodde att du tappat och du kan vara hjälte för någon annan. Jag tror att nyckel endast kommer när man är helt redo för den, när man klarar av att hantera känslorna och bilderna från förr. Kroppen och själen, människan är smart. Smartare än någonting annat enligt mig. Jag är fascinerad utav förmågan att omedvetet stänga av vissa delar för att skydda sitt ego, sig själv. En del människor kallas galna, de är psykiskt sjuka och behöver vård. Jag undrar om det beror på att deras försvar inte fungerade som det skulle i en viss situation? Det kanske hände en fruktansvärd händelse i deras liv som sen gav käftsmäll på käftsmäll till de här personerna och det blev för mycket för dem. Eller har de på något sätt kunnat lura systemet och hittat nyckel till muren in till de okända? När de hittade nyckeln så kunde det släppa lös alla minnen och på så sätt bli galna. Det okända eller som jag kallar det, de undermedvetna är inte att leka med. Det finns okända områden på grund utav en anledning och jag tror att det är för att människan inte är tillräckligt utvecklad för att kunna bära på allt. Och om man bär på allt eller på för mycket så hamnar man i svår obalans i sitt mående.
 
 
Nu ska jag fortsätta ha ont i ryggen på grund utav ryggskott som jag fick när slog till alla världens pedofiler i sömnen...
 
Love.

Välkomna till min nya blogg!

Som att jag inte har nog att göra med jobb på pressbyrån, jobb som volontär, ta hand om Oliver 4 år, umgås med min underbara sambo och bästa vänner, dessutom så försöker jag få fullständiga gymnasiebetyg så jag kan börja studera vidare på högskolan. Jag gick ju bara två år på samhällsprogramet i Skövde för jag hoppade av när jag blev gravid med min son. Nu några år senare så har jag tagit tag i saken igen och det känns väldigt bra då jag fått toppbetyg på allt jag lämnat in än så länge. Det är mycket lättare att få bra betyg och lyckas i skolan när man har ett mål i sikte ( som för mig, att jag vill läsa vidare), när man väl går på högstadiet och gymnasiet så är det få personer som gör sitt yttersta för att lyckas så bra som möjligt just för att man inte så tidigt i livet vet vad man vill. Det är säkert många som går hela livet utan att veta vad de vill,  synd att de aldrig tog tag i saken och löste problemet. För det är bara deras egna liv som de har slösat bort, ingen annans. Jag vet i alla fall helt säkert att jag inte tänker sitta i en gungstol om 60 år och ångra att jag aldrig försökte, eller att jag inte vågade chansa för att komma dit jag ville.
Anledningen till att jag vill börja blogga igen är för att jag vill ha många bollar i luften, mycket att göra mår jag så bra utav! Jag skulle kunna tro att min mamma heter Rastlös och min pappa heter Hyper så inte konstigt att man blev som man blidde men jag gillar de. Jag kommer inte följa den klassiska röda tråden i min blogg och bara skriva om de ena eller de andra. VARFÖR INTE? För det är ju så jävla tråkigt utan variation, att bara skriva om tex sina barn är ju som att äta flingor och mjölk varje dag. Mitt liv består av allt och lite till så självklart så kommer jag ju berätta om allt. Jag är själv helt värdelös på att läsa andras bloggar men om du tror att jag kommer finna ett intresse att läsa din så skicka över din blogg adress så kikar jag in. 
 
Love.
 
 

annelina.blogg.se

Livet är det finaste och viktigaste vi har! Det gäller att vara rädd om det, vårda det och ge det all näring som behövs för att klara alla svårigheter som dyker upp. Jag är huvudrollen och regissören över allt i mitt liv och jag vill dela med mig av de till dig.

RSS 2.0