Orka läsa allt detta? JA!

Varför ens bli förvånad när någon man "känner" visar sig vara pedofil när man ändå vet om att man inte kan lära känna någon annan till 100 procent. Man borde vara redo för de mesta? Men förvånad blir jag, liksom du... Chockad och besvärad, illamående och rent utsagt jävligt förbannad.
 
Vi har öppna och dolda områden för att hålla kontroll. Vi ska själva kunna bestämma hur fort vi vill öppna oss och hur fort någon ska komma nära inpå. Vi kan påverka nya relationer genom att berätta och visa känslor och vanor i lagom takt så vi inte skrämmer iväg den nya bekanta. Jag vet själv att när någon öppnar sig för mig alldeles för fort så backar jag. Jag känner då att denna nya bekanta inte är speciellt pålitlig som berättar om allt för mig, som de knappt känner. Jag tänker att om hon gör de för mig så gör hon säkert de för alla andra också och det känns väldigt ostabilt och påträngande. Som hon är i stort behov av uppmärksamhet och tröst. Jag har lärt genom livets gång att lika barn leker bäst, jag har ingen större lust att lägga energi på en person jag knappt vet förnamnet på. Det finns dock undantag i dessa situationer, om jag tror att personen öppnar sig för mig på grund utav att hon litar på mig och verkligen vill ha en relation med mig inte bara för igen vinning. Då kan jag ge henne en chans liksom hon har gav mig en chans. Jag har lätt för att känna av personer och kan ibland bestämma mig lite väl fort om jag gillar eller ogillar de.
Jag tycker alltså att de generellt är mycket bättre att man som sagt lägger fram sina öppna och dolda egenskaper långsamt, folk borde lära sig att tygla sig en aning för de flesta öppnar sig för fort. Jag menar inte att man ska bli stel på grund av detta utan att man istället ska börja lära känna varandra med tiden utan att stressa på relationen för att vinna så mycket som möjligt på den så fort som möjligt. Det tar tid att lära känna en annan person, om man ens gör de. Man känner inte ens sig själv till 100 så det borde teoretiskt sätt vara omöjligt att lära känna någon annan. Bara delar av den.  Det skrämmer mig. Tanken av att inte känna sig själv utifrån och in är obehaglig men väldigt logisk. Jag har levt i 8131 dagar men jag har inte samma personlighet, tankar, åsikter eller känslor idag som jag hade dag 1, 3000 eller 7500e dagen. Samhället har påverkat mig, klassen jag hamnade i på högstadiet och pojkvännerna jag haft. Mina vänner påverkar mig, förebilderna, mina misslyckanden och framgångar. Allt som hänt mig i livet har påverkat mig till stor eller liten del och på grund av detta så förändras min personlighet med tiden beroende på hur mycket jag upplever. Personer som aldrig går utanför dörren förändras inte lika snabbt. Under tiden man utvecklas och formas så läggs minnen på plats. Vissa händelser har man förträngt för att må så bra som möjligt efter en situation. De dolda och okända minnerna. Även då man/jag ibland försöker minnas så är det som en mur är runt om minnet och det går inte att komma in utan en nyckel. Det är som att jag är en parasit eller ett virus som försöker komma åt den viktiga informationen som hålls i försvar och ju närmare jag kommer muren ju mer ångest och smärta kommer och jag tvingas att ge upp försöket att komma in. Nyckeln kan komma när man minst anar de, som en uppenbarelse i en annan situation som är svår. Kanske kommer den pågrund av att den nuvarande situationes  känslor påminner om de du kände i den tidigare situationen. Minnet känner av detta och du kan då minnas de du trodde var glömt. Med denna ”hemliga” information i dina ”händer” så kan du agera helt annorlunda i nuet. Du kan känna styrka du aldrig känt förut, du kan känna hoppet som du trodde att du tappat och du kan vara hjälte för någon annan. Jag tror att nyckel endast kommer när man är helt redo för den, när man klarar av att hantera känslorna och bilderna från förr. Kroppen och själen, människan är smart. Smartare än någonting annat enligt mig. Jag är fascinerad utav förmågan att omedvetet stänga av vissa delar för att skydda sitt ego, sig själv. En del människor kallas galna, de är psykiskt sjuka och behöver vård. Jag undrar om det beror på att deras försvar inte fungerade som det skulle i en viss situation? Det kanske hände en fruktansvärd händelse i deras liv som sen gav käftsmäll på käftsmäll till de här personerna och det blev för mycket för dem. Eller har de på något sätt kunnat lura systemet och hittat nyckel till muren in till de okända? När de hittade nyckeln så kunde det släppa lös alla minnen och på så sätt bli galna. Det okända eller som jag kallar det, de undermedvetna är inte att leka med. Det finns okända områden på grund utav en anledning och jag tror att det är för att människan inte är tillräckligt utvecklad för att kunna bära på allt. Och om man bär på allt eller på för mycket så hamnar man i svår obalans i sitt mående.
 
 
Nu ska jag fortsätta ha ont i ryggen på grund utav ryggskott som jag fick när slog till alla världens pedofiler i sömnen...
 
Love.


Kommentarer
Pia Anne-Marie Jensen

Hjärtat så bra skrivet av dig Så kloka ord!!!
Kram

2012-11-20 @ 21:31:26
Dan Johnson

Hej!
Gillar ditt inlägg och håller helt med. Blev också chockad över att få höra att min vän var det och en som man litat på till 100% och låtet ens dotter övernatta hos.

Mvh

2012-12-03 @ 12:08:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

annelina.blogg.se

Livet är det finaste och viktigaste vi har! Det gäller att vara rädd om det, vårda det och ge det all näring som behövs för att klara alla svårigheter som dyker upp. Jag är huvudrollen och regissören över allt i mitt liv och jag vill dela med mig av de till dig.

RSS 2.0